Alle Inhalte dieses Internetangebots insbes. Bilder und Musikwerke sind urheberrechtlich geschützt. Ausgenommen der Links zu externen Seiten und Zitaten Dritter liegt das Urheberrecht bei Thomas Neuroth. Eine über den privaten Bereich hinausgehende Verwendung bedarf der vorherigen schriftlichen Zustimmung.  

Neuschwanstein. Ett slott där nazisterna gömde konstskatter de stal under andra världskriget eller ett sagoslott som inspirerat Disney (filmen Askungen, du vet). Eller namnet på ett progband lett av Thomas Neuroth vars genre-rena debut, ”Battlement” (1978) (bandet bildades redan 1971 och tre år senare hade de tagit sig an Alice i Underlandet som en rocksymfoni mer än symfonirock och vunnit en tävling med verket) vi nog aldrig får höra som den var tänkt att låta, i alla fall inte på någon ny utgåva på cd eller vinyl. Det är en salig röra när det gäller upphovsrätten för den skivan, berättade Thomas, och den nyutgåva som Musea utgav 1992 och som alla efterföljande nyutgåvor baseras på (jag har den sydkoreanska) har en helt ommixad ljudbild som Thomas varken sanktionerade eller uppskattade. Så vill man höra debuten som den lät och ska låta, får man hosta upp med sisådär en femhundring för original-lp:n på någon auktionssajt och hoppas att det inte är för mycket snap, crackle & pop i spåren. Bildresultat för Neuschwanstein "Fine Art" Das neue AlbumNu finns en färsk ”Fine Art” (Longbow Records), med både eget och eklektiska covers på bl.a. Debussy och Saint-Saëns, vilket ger en hint om att det här är en hyfsat romantiskt influerad prog som inte ligger lika nära t.ex. Eloy som ”Battlement” gjorde, den nya skivan känns som en nystart och jag har tydligen inte helt fel – men det är en ny nystart: på Thomas’ hemsida finns den korta men kärnfulla berättelsen om hur han och flöjtisten i bandet fick för sig att väcka liv i det igen, skriva musik, leta upp bandmedlemmar och repa via internet. När i princip allt var klart och det bara fattades en underskrift på kontraktet med Musea lades bandet ner igen. Nu har Thomas kört racet själv, hyrt in musiker, utgett skivan på eget skivbolag och nu har han nått i mål. Jag kan knappt tänka mig vilken känsla han måste haft i precis hela kroppen när de färdiga skivorna kom från presseriet, men vi andra kan avnjuta av en riktigt bra symfonirockskiva där det fortfarande går att finna de där tyska spåren från tiden innan neoprogen slog till. Och all musik har sin tydliga inspirationskälla, läs Thomas kommentarer här. Det började med Debussy…